Gunvor Engström

Mona Sahlin har på ett trovärdigt sätt gått ut och sagt att hon ska lyssna, fundera och förnya. Jag tycker att det är ett bra sätt att börja ett nytt jobb. Det borde väl i och för sig gå ganska fort eftersom hon har varit med så länge och säkert redan hört vad de flesta har att säga. Men nu står hon inte fast vid sin eftertänksamma linje. Nu går hon och lovar en återställning av a-kassan tillsammans med Vanja och Pär Nuder berättar högljutt om allt det som är fel i regeringens politik. Om hon inte är färdig med vad hon vill göra så kanske hon ska vara försiktigare med allt hon tycker är fel. Hon har ju tid på sig att se vad som händer, analysera effekterna och sedan välja politisk linje. Det är annars lätt att det bra känns som feghet. Det är lätt att ställa frågor och lyssna. Modet och ledarskapet visar sig när man vågar välja en linje, argumentera för den och stå emot när det blåser. Ska följa detta med intresse. Som en parentes så tycker jag att det drag som hon visar upp att vara lustig på andra människors bekostnad är påfrestande. Ett beteende som alltfler lägger sig till men.

Hörde lördagsekot med Mona Sahlin igår. Där hon förut ändå varit rätt progressiv och tydlig var hon nu klart i korgen. Nu ansåg hon inte att arbetsrätten var ett problem för småföretagen och att facket har rätt att sätta dem i blockad. Hon hade ”kommit till insikt”.

Intressant att så många politker, inklusive den nuvarande arbetsmarknadsministern Littorin, ändrar sig när de vill ha makten. Insikten handlar inte ett dugg om vad företagen tycker är ett problem utan om att de inte vågar uttrycka åsikter som gör att de kan få problem med fackföreningsrörelsen. Mona kan inte bli vald utan att få ok stämpel i baken - som tomten i Disneys leksaksfabrik – av facket och Littorin vill undvika att få en alltför aggressiv avtalsrörelse. Att det går åt några småföretagare på vägen är väl ett billigt pris.

För att bli accepterad som ledare i Sverige så är det bästa att inte tycka för mycket och inte ha några tydliga visioner. Själv uppskattar jag dem som tror på något och vågar berätta och slåss för sin sak. Om detta leder till att man inte blir vald så får man väl göra något annat. Jag förstår allt tal om taktik och sedan smyga på människor förändringar, men jag gillar det inte.

Andra om Mona Sahlin
Jonas Morian, PromeMorian
Sofie Eklund, Kommunalarbetaren
Lotta Gröning, Aftonbladet
Andra bloggar om Mona Sahlin.

Hösten 1998 anställdes jag av Anders Sundström som chef för Företagsutvecklingsenheten på Näringsdepartementet. Jag hade just sålt mitt företag och läste en annons i Dagens Industri. Sökes – chef med erfarenhet och kunskap om näringslivet. Hade tidigare arbetat i Regeringskansliet – UD. Annars hade jag väl aldrig ens sett annonsen.

På UD höll jag bland annat på med exportfrämjande, hur skulle man öka tjänsteexporten? Jag minns inte att det fanns någon där som hade arbetet med att exportera eller överhuvudtaget med företagande. Eftersom jag sedan dess spenderat ett antal år i olika företag och även drivit ett eget så trodde jag att jag skulle kunna uträtta en del. Efter en del turer så anställdes jag. Fick en känsla av att jag var något för ”erfaren” för positionen och dessutom varit rätt företagarprofilerad i mitt jobb som lobbyist för tjänsteföretagen.

Anders Sundström var en synnerligen trevlig person att jobba med, men hade mycket tydligt fokus på regionalpolitik. Han flyttades efter valet till Socialdepartementet, tröttnade efter någon vecka och blev bankdirektör i Piteå.

In på det nybildade Superdepartementet klev den nye näringsministern Björn Rosengren med en biträdande vid sin sida – Mona Sahlin. Björn tog de inom socialdemokratin tunga frågorna, i första hand arbetsmarknad. Mona fick ta de ”mindre viktiga” företagsfrågorna.

På enheten för småföretagarfrågorna fanns det ett antal mycket duktiga unga personer och jag fick också tillfälle att rekrytera några ytterligare. Dessa handläggare brann för företagande och fick i uppdrag att ta hand om alla de förslag som kom från den sk småföretagardelegationen. Vissa av förslagen var stora och viktiga, andra var små och viktiga. Vissa av dem var dock inte särskilt genomtänkta. Enheten gick igenom allihop och kom med genomtänkta förslag till statsrådet Sahlin. Hon visade ett stort intresse och var mycket angelägen om att genomföra ett antal av dem. Hon lyckades - trots gediget motstånd från finansdepartementet - få till en utredning för att luckra upp 3:12 reglerna, tillsätta SimpLex för regelförenklingen och få till en särskild SimpLex förordning, sätta fokus på konkurrensen från offentlig sektor mot småföretagen, genomföra mätningar kring hur myndigheter hanterade sina småföretagskunder mm. Hon träffade företagare – och de allra flesta var mycket positiva till henne. Hon lyssnade och verkade genuint intresserad.

Vi som jobbade med frågorna gillade och trodde på henne. Första året med Mona var bra. Sedan skulle resultaten hämtas hem. 3:12 skulle resultera i förbättringar, reglerna skulle inte bara analyseras utan faktiskt förbättras och förenklas mm. Då började det bli trögt. Mona kom hem rätt håglös från förhandlingar med finansministern. Budskapet var antingen otydligt eller negativt. Kampen mellan näring och finans blev uppenbar. Näring förlorade och ingen statsminister brydde sig.

Mona slutade och Björn Rosengren tog över. Jag sa upp mig. Några av de bästa medarbetarna på enheten sa också upp sig och rekryterades snabbt till näringslivet. Björn tog över med orden ”jag passar bra som ansvarig för jag är son till en småföretagare och har gnälligheten i blodet” Han lyckades med sin charm övertala mig att stanna ytterligare ett år. Detta kan jag skriva om en annan gång. Nu handlar det om Mona – som ska bli ledare för socialdemokratin. Det jag kan säga att om hon hade fått bestämma då så hade det blivit bättre.

Jag har dock frågat mig själv flera gånger –
Var hon genuint intresserad? Slogs hon tillräckligt för att vinna eller gav hon upp för lätt? Var hon fortfarande bränd av sin bortavaro från politiken? Arbetade hon på Görans nåder?

Idag känner jag så här. Resultaten uteblev i stor utsträckning på grund av ointresset i partiet, utebliven backning från Göran Persson samt totalt bristande gehör från finansministrarna Erik Åsbrink och Bosse Ringholm. Hon är tuff som hållit ut!

Ta nu makten och visa vad man kan göra!