Gunvor Engström

Lyssnade på radion igår. En person – minns inte namnet – talade om miljöutsläppen när man flyger. Han själv var ytterst medveten om det egna resandets negativa effekter och gjorde en personlig miljöbalansräkning varje år. Han köpte till och med utsläppsrätter när han själv flög. Om man flög till Nya Zealand förbrukade man sin årliga personliga utsläppsrätt flera gånger om. Jag reagerade eftersom jag just kommer därifrån. Jag har stor respekt för hans engagemang och det ansvar han faktiskt tog för sina åsikter, men när han avslutade med att ifrågasatte värdet av resandet överhuvudtaget så stegrade jag mig. Hur skulle det gå om vi inte fick tillfälle att möte människor från andra länder och uppleva hur andra lever. Jag tror att vi skulle bli otroligt fattiga på andra sätt. Det som slog mig både i Nya Zealand och Australien var hur nära naturen man lever. Alla talade om klimatet, växtligheten, djurlivet. Guiderna hade full koll på olika träd, blommor och vilda djur - hur de utvecklas, inplanteras och utrotas. Jag fick mig en rejäl tankeställare. Är själv inte alls lika medveten om sådant, men det ska bli ändring på det. Man kan inte ta något för givet.

På planet hem läste jag en intervju med VDn för reklamföretaget Publicis som just publicerat en rapport om Frankrike. Han sa att Frankrike är bra på att generera tre saker – arbetslöshet, social trygghet och rapporter. Han tyckte man skulle sluta tänka Frankrike, utan börja tänka Europa då Frankrike är för litet för att själv kunna konkurrera. Han påtalade att det var otroligt svårt att ändra felaktiga beslut och nämnde förmögenhetsskatten och 35 timmarsveckan. Man vågar inte ändra i rädsla att provocera väljarna. Det enda jag kunde konstatera att vi inte är ensamma om våra frågor. Många andra länder befinner sig i samma situation. Varför är det så svårt att samagera, varför måste alla uppfinna sitt eget hjul? Jag tror att vi måste resa ännu mer, lära oss ännu mer och dra nytta av andras erfarenheter.

När jag kommer hem till Sverige så talar alla om Carl Bildt – och alla problem med honom. Själv tycker jag att han är en av de få som fattat att vi inte lever isolerade utan måste engagera oss i vad som händer utanför vår omedelbara närhet. Det andra som står i tidningarna är att regeringen stöder att vi körde ut de lettiska byggnadsarbetarna från Sverige för att de inte betalade exakt vad Byggnads tyckte att de skulle göra. Suck! För att trösta mig tänkte jag tillbaka på fyrverkerierna över Sidney Harbour på nyårsafton.