Gunvor Engström

Varför väljer intellektuella människor som Olle Svenning och Helle Klein att tolka debatten kring kollektivavtalen som om någon vill förhindra människor att sluta sig samman i fackföreningar och driva sina intressen tillsammans? Något måste ha hamnat totalt snett.

Vi måste kunna skilja på avtal och lag, annars blir samhällets fundament oförutsägbara. Låt oss slå fast följande Alla anställda som vill gå med i en fackförening ska kunna göra det. Alla som vill ha hjälp av sin fackförening med att förhandla med sin arbetsgivare ska få det. Fackliga organisationer måste påvisa för sina medlemmar vilka fördelar som finns med att betala sina avgifter. Anställda som inte vill vara med i facket och/eller inte ha hjälp med att förhandla har rätt att stå utanför. Man har rätt att förhandla med sin arbetsgivare själv om man tycker det är bättre. Arbetsgivare har rätt att vara med i en arbetsgivareförening, men har också rätt att stå utanför. Avtal sluts mellan arbetsgivare och arbetstagare, ibland individuellt, ibland kollektivt genom kollektivavtal.

Det som är fel idag är att facket genom sin lagstadgade blockadrätt kan tvinga på arbetstagare och arbetsgivare som ej är medlemmar att följa de avtal som enskilda/privata föreningar förhandlat fram. Detta är en form av privatisering av lagstiftningen som åtminstone inte jag kan acceptera. Stora grupper av arbetsgivare och arbetstagare gillar kollektivavtal. Jättebra – låt dem fortsätta med det. Men låt de andra sluta sina egna ömsesidiga avtal.

Det är ju faktiskt så idag att det inte finns lag på att man som företagare måste anställa andra människor i sitt företag. Känner man att man inte vill ha avtal i enlighet med kollektivavtalen så avstår man. Skälen till att man inte vill gå med kan vara många. Det är inte alls så som många tror att skälet  alltid är att man vill rovdriva sina medarbetare.Om man vill ha vissa regler som alla arbetsgivare/anställda måste lyda under så finns ingen annan lösning än en lagstiftning. Det är det som en demokrati handlar om.

Läs även
P J Anders Linder, Svenska Dagbladet

Hur kan vi acceptera dagens fullständigt märkliga system där föreningar som kallar sig arbetsgivar- och fackliga organisationer bestämmer vilka regler jag som anställd eller företagare ska följa.

Väljer jag att vara medlem i dessa föreningar så är det självklart legitimt att jag följer de avtal som jag givit dem i uppdrag att fatta för medlemmarnas räkning. Men om jag väljer att inte vara medlem så kan självklart inte dessa avtal gälla. Vi kan inte lägga en i praktiken lagstiftande makt hos personer och organisationer som inte är valda i demokratiska val.

De som beslutar om lagar och regler som är tvingande för oss medborgare måste kunna prövas i allmänna val, röstas in och röstas bort. Jag förstår att många tycker det är praktiskt att ”arbetsmarknadens parter” som de kallas förhandlar sig fram till vad som ska gälla. Det håller jag med om så länge man inte tvingar in alla i systemet, utan håller det frivilligt. Många väljer att stå utanför och ska ha rätt att göra det. Arbetsmarknadens parter omfattar inte alla på arbetsmarknaden. Vill man att alla ska följa vissa regler så måste det bli lagstiftning.

Att Byggnads kan tvinga mig att betala ”skatt” till deras verksamhet fast jag inte är med i deras förening är inte rimligt. Att fackföreningar kan tvinga in anställda i småföretag i sitt system mot deras vilja och tvinga deras arbetsgivare att antingen gå i korgen eller lägga ner är heller inte rimligt.

Äntligen har frågan kommit i ljuset efter många års kamp från småföretagen – som alltid kommit i skymundan för de stora systemen. Heder år Fredrick Federley som driver frågan.

Läs mer:

DN, Federley och Peczynski vill köpa blockerad bar, Gunnar Jonsson

DN, Vem älskar facket, Hanna Kjöller